Fri entré på statliga muséer - ett måste!

Att återinföra inträdet på de statliga muséerna är fullständigt vansinnigt. Undersökning efter undersökning visar på ett kraftigt ökat antal besökare under de senaste åren. Det bästa av allt är att persongrupper som normalt inte tar sig till muséerna gjort så efter borttagandet av avgifterna. Kulturen och vårt historiska arv har blivit till för folket. Med den borgerliga regeringen kommer det återigen att bli en klassfråga om man går och njuter av våra enorma samlingar av historiskt intressant material. Detta får bara inte hända. Besparingarna är minimala eftersom en avgift kräver administration, både av kontanter och personal. Hoppas att vår nya kulturminister tar sitt förnuft till fånga och ordnar upp situationen för våra fantastiska muséer.

Den nya regeringen!

Efter en knapp vecka vid makten har det redan blossat upp interna strider i den nya regeringen. Vad kan detta bero på? Vem bråkar med vem? Det är ganska ointressant, låt media ta hand om den bevakningen. Faktum är att de personer som står ytterst ansvariga för politiken som bedrivs i landet redan efter en vecka bråkar internt. Det kallar jag sandlådepolitik. Men det bara bekräftar att borgarna är maktgalna och egoistiska. Snälla låt oss falla in i samma anda, vi måste börja om och det är nu! Låt inte Göran Persson förstöra för oss ytterligare en gång! Vi måste gå vidare!

Simrishamn - tredje tryggaste kommunen?

Enligt polisens egna statistik är Simrishamn den tredje tryggaste kommunen i Skåne. Det kanske stämmer om man mäter antalet brott per invånare men skulle du fråga invånarna så skulle svaret bli ett helt annat. I Simrishamn känner man sig inte trygg en lördags kväll. Så är det och det kommer inte att blir bättre förrän man tar tag i de bakomliggande problemen, de sociala, ekonomiska och aktivitetsmässiga. Det finns ingenting för ungdomar mellan 16 och 25! Man drar runt på stan istället för att göra något konstruktivt. Ska vi känna oss som den tredje tryggaste kommunen i Skåne så måste det till stora förändringar med satsningar på ungas inflytande och deras möjligheter till aktiviteter. Låt oss se om alliansen lyckas med detta!

Äntligen tillbaks!

Efter ett bra tags frånvar är jag nu tillbaks för att fortsätta mitt bloggande om allt möjligt. Nu är jag återvändare till Simrishamn och Österlen, mitt nya liv börjar ta sin form och jag ska bli pappa i januari! Livet leker! Vi hörs!

Våga utmana Alliansen!

(Publicerad på Göteborgspostens Debattsida den 17 juni 2005)

Den senaste tiden har opinionsundersökning efter opinionsundersökning visat på kraftiga minskningar i stödet för regeringen och socialdemokratin. Inte nog med att SSU klantade till det, även delar av regeringen har utgjort en del i det kraftiga raset. Göran Persson har diskuterat sin möjliga avgång, arbetslösheten vägrar vända. Alliansen, som de så fantasirikt kallar sig, har vind i seglen trots sin ganska tama gemensamma politik.Frågorna där åsikterna går isär inom Alliansen är många, däribland skatter, kärnkraft och migrationspolitik.Alliansen har uppenbarligen spelat sina kort rätt och utnyttjat det missnöje som grott under ett par år på ett vägvinnande sätt, det ska vi inte ta ifrån dem. Men ärligt talat så har motståndet lyst med sin frånvaro.Var har alla socialdemokrater tagit vägen, var finns debattviljan och kämpaglöden?Visst, valet är drygt ett år bort men försprånget måste minimeras och den sedvanliga solida grund som den samhällsbyggande socialdemokratiska politiken står på måste återigen göra sig påmind för oss som tvivlar eller bara glömt.Vi socialdemokrater måste stå upp för vår sak, visa att vi lika mycket som Alliansen vill vara med och bygga ett för framtidens utmaningar väl förberett Sverige. Ett Sverige där jämlikhet och solidaritet är lika självklart som mat på bordet och tak över huvudet.MålbilderFör att återvinna förtroendet krävs inget vanligt rutinmässigt arbete, det krävs tydliga och konkreta målbilder för hur vi vill att Sverige ska utvecklas under nästa mandatperiod. Det kommer kanske att krävas ett öppnare och tydligare samarbete med vänstern och miljöpartiet. Vi måste våga stå för våra visioner även om det innebär att vi går emot den politik vi själva drivit under de senaste åren. Vi måste öppet säga hur vi vill ha det och hur vi ska nå dit, vilka mål och vilka medel! Vi får inte vara rädda för att trampa någon på tårna, det är inte Alliansen. Att som regeringsparti inta en låg profil inför ett val kommer inte bara att kosta oss segern utan också delar av det förtroendet vi under så lång tid byggt upp. Oavsett vad människor tycker om den nuvarande regeringen så kan man diskutera socialdemokratins historiska roll för Sverige med i stort sett vem som helst och med i huvudsak positiva adjektiv och superlativ. Men detta ger oss inte några "enkla" valsegrar i dag. Politiken måste ständigt förnyas och genomgå populariseringar.En politik som ingen förstår eller som begränsas av ekonomiska ramar når aldrig fram. Vi måste säga vad vi tycker och vad vi vill, inte vad vi vill men inte kan åstadkomma för att pengarna inte räcker till.

Välfärdsstatens framtid!

Hur ser morgondagens välfärdsmodell ut? Kommer den att påminna om dagens eller helt vara en ombildning? Går vi mot en anglosaxisk modell eller sydeuropeisk?

För de svaga och utsatta i samhället så hoppas jag att vi får behålla vår skandinaviska modell med en tydligare fokusering på ledord som solidaritet och jämlikhet. Utan en fördelningspolitik som ser till de utsatta i sammhället kommer de värderingar som byggt dagens system att bytas ut mot värderingar som talar om "ensam är stark" och "valfrihet". Men dessa grundtankar förbiser ett antal faktorer som innebär att alla INTE har samma förutsättningar från starten.

Dessa skillnader måste vi tillsammans bekämpa så att alla oavsett medfödda grundförutsättningar får möjlighet att leva sitt live efter egen vilja men med möjligheter att nå sina uppsatta mål och drömmar, ett samhälle där alla hjälps åt för att minimera olyckan och fattigdomen, ett samhälle där demokrati, rättvisa och jämlikhet är lika självklara som mat på bordet och tak över huvudet!

Apotekmonopolet!

Att "släppa" monopolet för läkemedel skulle få katastrofala följder. En ökad konsumtion, minderåriga får tillgång (jmf hur bra affärer/mackar klarar av försäljningen av öl), den kvalificerade rådgivningen försvinner och kommer säkerligen att orsaka fler felmedicineringar.
Problemet har aldrig varit VEM som säljer utan HUR försäljningen går till och fungerar. Det viktigaste för Apoteket är tillgängligheten. Att utöka sina öppettider samtidigt som man satsar på en utbyggnad. Kanske att filialer med enbart receptfria läkemedel öppnas upp på ställen med längre avstånd till ett "större" apotek. Förhoppningsvis för Europadomstolens dom med sig något gott för Apoteket och dess konsumenter, bara det inte innebär ett slut på monopolet, för då är vi ute på hal is enligt mig!

Politisk aktivitet eller inaktivitet!?

Efter ett antal år som aktiv inom det politiska sfären kan man inte låta bli att tänka på hur representativt vårt styre verkligen är. De som sitter på förtroendeuppdrag är idag rejält färre än vad de var för ett antal år sedan. Detta beror delvis på statens indragning av förtroendeposter men naturligtvis också på att intresset för att engagera sig blivit i stort sett obefintligt i den stora massan. Detta är ett enormt trovärdighetsproblem för hela den politiska apparaten, likaså underminerar det demokratin. I slutändan får vi en maktelit som styr Sverige enligt modeller för förmyndarskap. Vi måste utveckla det representativa styret, öppna upp dörrarna till maktens korridorer och ta det sviktande intresset på största möjliga allvar. Vi måste få unga människor (även äldre) att inse vikten av att man engagerar sig och vad som händer om man inte gör det. En del i detta informations och rekryteringsarbete ligger naturligtvis hos de politiska partierna men även skolorna bär ett stort ansvar vad gäller att öka intresset, eller åtminstone öka förståelsen för varför det är så viktigt med ett politiskt engagemang. Om vi inte lyckas vända den illavarslande trend så ser framtiden allt mindre ljus ut. Jag vill möta min framtid med en stolthet för vår svenska demokrati, en demokrati där alla deltar med stort och smått, en demokrati som bekämpar orättvisor och förtryck med kraft. Vår demokrati kan i värsta fall förvandlas till en förmyndarstat och det vill ingen ha (eller åtminstone väldigt få)! Länge leve demokratin och dess bundsförvanter!