Politisk aktivitet eller inaktivitet!?

Efter ett antal år som aktiv inom det politiska sfären kan man inte låta bli att tänka på hur representativt vårt styre verkligen är. De som sitter på förtroendeuppdrag är idag rejält färre än vad de var för ett antal år sedan. Detta beror delvis på statens indragning av förtroendeposter men naturligtvis också på att intresset för att engagera sig blivit i stort sett obefintligt i den stora massan. Detta är ett enormt trovärdighetsproblem för hela den politiska apparaten, likaså underminerar det demokratin. I slutändan får vi en maktelit som styr Sverige enligt modeller för förmyndarskap. Vi måste utveckla det representativa styret, öppna upp dörrarna till maktens korridorer och ta det sviktande intresset på största möjliga allvar. Vi måste få unga människor (även äldre) att inse vikten av att man engagerar sig och vad som händer om man inte gör det. En del i detta informations och rekryteringsarbete ligger naturligtvis hos de politiska partierna men även skolorna bär ett stort ansvar vad gäller att öka intresset, eller åtminstone öka förståelsen för varför det är så viktigt med ett politiskt engagemang. Om vi inte lyckas vända den illavarslande trend så ser framtiden allt mindre ljus ut. Jag vill möta min framtid med en stolthet för vår svenska demokrati, en demokrati där alla deltar med stort och smått, en demokrati som bekämpar orättvisor och förtryck med kraft. Vår demokrati kan i värsta fall förvandlas till en förmyndarstat och det vill ingen ha (eller åtminstone väldigt få)! Länge leve demokratin och dess bundsförvanter!

KårObligatoriet!

Kårobligatoriet har länge varit föremål för utredningar och motioner i Riksdagen men än har ingenting hänt. Obligatoriet är det enda i sitt slag som fortfarande finns kvar. Tidigare hade vi även en liknande tvångsanslutning till facket men den har vi naturligtvis tagit bort eftersom den stred mot våran egen samt FN:s föreningsfrihet.
Att man som student tvingas in i en förening bara för att man valt att studera vid ett universitet eller en högskola är för mig ofattbart. Visst, tradition är väl ett argument men inte starkt nog.
I utbildningsutskottets betänkande från förra våren då frågan senast var uppe kan man läsa att rädslan för att studentinflytandet skall försvinna är en starkt bidragande anledning till att man bör behålla obligatoriet. Detta skulle man milt sagt kunna kalla för nonsens. De som vill engagera sig för att förbättra studenternas situation kommer varken att bli fler eller för den sakens skull färre för att vi inte har ett obligatorium. Det finns alltid personer som är beredda att arbeta med frågor som rör den studiesociala biten på skolor runt om i Sverige.
Nej, sluta upp med att tvångsansluta studenter till föreningar som enbart fyller en funktion som vilken annan ideel förening som helst skulle klara av.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är de som starkast talar för att behålla obligatoriet så det är verkligen på tiden att vi inom partiet som inte håller med gör oss hörda!

Skola eller arbete!

Har under en lägre period funderat (med all rätt) på vikten av eftergymnasiala studier. Undersökning efter undersökning konstaterar att vi som väljer att förkovra oss hamnar efter i lönestatistiken. Visst får vi erfarenheter som de "arbetande" inte får. Men de får ju motsvarande erfarenheter som vi inte får. De skaffar generellt familj tidigare vilket kan kännas en aning orättvist, visst får man själv välja men oftast finns en grundtanke som föruttsättningslöst säger åt en att studera för att lyckas. Kanske är det precis tvärtom som bereder oss för en lycklig framtid! Vi få väl se!

Välkomna!

Ni har kommit till min alldeles nystartade blogg. Här är det meningen att jag ska få utlopp för mina åsikter och kanske lyckas med att provocer någon eller hitta några jämlikar. Hoppas att ni kan få ut något trevligt av denna sida.