Politisk aktivitet eller inaktivitet!?

Efter ett antal år som aktiv inom det politiska sfären kan man inte låta bli att tänka på hur representativt vårt styre verkligen är. De som sitter på förtroendeuppdrag är idag rejält färre än vad de var för ett antal år sedan. Detta beror delvis på statens indragning av förtroendeposter men naturligtvis också på att intresset för att engagera sig blivit i stort sett obefintligt i den stora massan. Detta är ett enormt trovärdighetsproblem för hela den politiska apparaten, likaså underminerar det demokratin. I slutändan får vi en maktelit som styr Sverige enligt modeller för förmyndarskap. Vi måste utveckla det representativa styret, öppna upp dörrarna till maktens korridorer och ta det sviktande intresset på största möjliga allvar. Vi måste få unga människor (även äldre) att inse vikten av att man engagerar sig och vad som händer om man inte gör det. En del i detta informations och rekryteringsarbete ligger naturligtvis hos de politiska partierna men även skolorna bär ett stort ansvar vad gäller att öka intresset, eller åtminstone öka förståelsen för varför det är så viktigt med ett politiskt engagemang. Om vi inte lyckas vända den illavarslande trend så ser framtiden allt mindre ljus ut. Jag vill möta min framtid med en stolthet för vår svenska demokrati, en demokrati där alla deltar med stort och smått, en demokrati som bekämpar orättvisor och förtryck med kraft. Vår demokrati kan i värsta fall förvandlas till en förmyndarstat och det vill ingen ha (eller åtminstone väldigt få)! Länge leve demokratin och dess bundsförvanter!